Efter mvc besöket idag åkte jag och Kristoffer in till Skövde för att handla lite mat.
När vi kom in i affärn började jag plocka sallad och frukter i påsar. Tillslut gick jag fram till alla salladshuvuden och det första jag ser är en nyckelpiga som var inplastad tillsammans med salladen. STACKARN!
Jag trodde först han var död eftersom han satt fast så tajt under plasten:(
Men jag kunde inte ju med gott samvete gå därifrån utan att veta om han levde eller inte så jag tog upp salleden och putte lite på honom. Då såg jag att ett ben rörde sig så jag slet upp plasten för att få ut honom och så sprang jag ut med honom till friska luften. jag sträckte ut handen och det kändes som han tittade på mig och tackade innan han fällde ut sina vingar och flög iväg:)

Idag var det äntligen dags för ett besök på mvc då jag har gått in i min 26:e vecka av graviditeten.
Jag och min vän Moa kom dit och jag var helspänd på att få höra bebisens lilla hjärta slå!:)
Som vanligt började min barnmorska Ylva med att fråga hur jag mår och självklart svara jag BRA! med ett stort leende:D
Det ända jag gnällde lite smått över var min onda rygg och spänningarna i ena sidan av magen:( Buhuu!
Men Ylva skulle fixa så jag fick träffa en sjukgymnast, och det är ju toppen:)
Efter en pratstund om det ena och det andra fick jag lägga mig på bädden och hon började känna och mäta på min mage.
Hon kom fram till att min livmoder mäter ca 23cm och att jag bär bebisen lågt.
Nu förstår jag att det är därför jag bara känner av lillen ganska långt ner i magen.
Efter detta var det dags för hjärtljud, JIPPIE!  Hon drog en typ "mick" över magen och man började genast höra hur den lilla krabaten rörde sig där inne och h*n ville gärna sparka mot micken, DUNGK! lät det då hihi:P
Efter en stund började vi höra hjärtljuden och det var så fräckt! som vid ultraljudet blev jag så lycklig att jag var tvungen att skratta:D Det var helt underbart<3
Så nu var allt klart och Ylva berättade att allt stog rätt till, bebisen växte som den skulle och jag hade heller inte urinvägsinfektion som jag trodde:D
Så nu kunde jag gå därifrån med ett stort leende på läpparna och bara vara glad

Mitt Namn är Maria Karlsson och jag är 19 år.
Jag bor i en liten håla som heter Tibro och där bor jag tillsammans med min älskade sambo Kristoffer By.
Som person är jag glad och utåtriktad, har oftast en lättsam inställning och tror jag har en positiv inverkan på andra.
Jag är en tjej som älskar att göra nya och intressanta saker.
Mina största intressen är att umgås med min familj och vänner samt min sambo såklart:)
Jag har just tagit studenten efter tre år i media. Tyvärr har jag inte fått något jobb så för det mesta går jag bara hemma.
En helt vanlig dag brukar oftast börja med att jag vaknar sent på morgonen, går upp och käkar en bra frukost, kollar lite på tv, städar och diskar, lagar mat passande till Älsklingen kommer hem från jobbet och fortsätter dagen med att antingen ta det lungt eller hitta på något tillsammans med honom eller nån annan.
Jag kommer egentligen från den mysiga lilla staden Hjo som inte alls ligger långt härifrån,
det är där jag har min käraste familj som jag har mycket bra kontakt med. Den består av min Mamma, min Pappa och min storebror. Jag träffar dom ofta och om inte annat så åker vi hem till dom på söndagsmiddag nästan varje vecka.
Just nu trivs jag med min vardag som den är men jag vet att i december kommer jag att älska den! då kommer våran lilla bebis att komma ut och allt kommer blir förändrat<3 läs mer om graviditeten här nedanför.
Det var lite smått om mig men skriv gärna frågor om ni vill veta mer:)

Om min graviditet

I April detta året fick jag som en riktigt chock reda på att jag var gravid.
Innan jag fick reda på det hade jag aldrig tanken på att skaffa barn såhär tidigt.
Jag trodde säkert att jag skulle klara göra abort ifall jag skulle bli gravidmen när väl situationen var framma blev jag helt förändrad. Två nätter i rad innan testet drömde jag att jag hade en liten bebis och när jag vaknade började jag gråta för att det inte var sant. Jag kunde inte ens fatta varför? eftersom jag inte hade en tanke på att jag ens ville ha en bebis. Men när jag fick reda på att jag var gravid förstog jag att det var ett tecken på att jag skulle bli lycklig av det. Jag blev totalt förändrad! jag kännde att jag älskade bebisen redan från första dagen<3
Jag blev alldeles skakis av att tänka på en abort. Jag visste heller inte hur jag skulle berätta det för Kristoffer och jag trodde att han skulle bli arg. Jag var LIVRÄDD! men vi låg i sängen och jag berättade samtidigt som jag föll i tårar. Då hände det bästa som någonsin kunde hänt! Kristoffer kramade om mig och tröstade mig.
Det gick nån dag och vi var förvirrade. Kristoffer nämde att han tyckte det var bäst med en abort men han sa också att det var mitt val och att han lovade att stötta mig och stå vid min sida i det valet jag gjorde.
Som sagt så älskade jag barnet som var innuti mig och jag kunde helt enkelt inte göra annat än att behålla det.
Det var lite svårt för Kristoffer i början men det dröjde inte länge innan han var lika glad över situationen som jag:)
nu bara vi ÄLSKAR valet och vi längtar så otroligt mycket båda två!
I början av graviditen var jag jätte trött och yr i huvudet.
jag mådde inte så illa att jag behövde spy men jag tappade matlusten helt och ville inte äta något knappt. jag ville bara sova! jag sjukanmälde mig mycket och låg hemma i sängen, kände mig deprimerad och hade otroliga humörsvängningar! Alla var i vägen och alla gick mig på nerverna.
Men den sista tiden av skolgången fick jag panik och försökte göra klart allt på en gång eftersom jag låg så mycket efter. Det var jätte jobbigt men jag klarade det! när sommarlovet började hade jag svårt att koppla av och trodde jag hade glömt något hela tiden. Jag vaknade jätte tidigt varje morgon i panik. Men efter några veckor lugnade jag ner mig och nu mår jag toppen! Jag är bara lite trött och har lite smärtor här och var "speciellt i ryggen!" men det gör inget:)
Jag vet ju vad som väntar mig och det är det bästa som har hänt mig!<3