Igår fick jag ett himla sug på att pyssla lite. Jag har länge tänkt att fixa till mitt gamla dockskåp som har stått på vinden och sedan legat i en fuktig källare i många, många år! Jag hade egentligen tänkt slänga den men har som tur var ändå sparat den. För barnens skull är det ju kanon!
I alla fall så gick jag ner och hämtade den igår kväll och kika lite på den. Usch så sunkig den var! näst intill möglig och lukta skit! jätte smutsig och full med spindlar! Waaa! Det var nära att jag sket it..
Hur som helst så rensa jag ur alla fula möbler, dammsög och torkade rent. Så här såg den ut då..

Jag hade egentligen velat ha snygga tapeter att tapetsera med men nu fick jag ta vad som fanns hemma.
Jag har målat det mesta och hittade lite papper med mönster på som jag klistra upp. Det är inte färdigt än men en bra bit på väg iaf. Jag behöver måla fler gånger och snygga till på många ställen. Skåpet hade ju gulnat så, så det var svårt att täcka!

Idag  Har vi varit på urnsättning för Kristoffers mormor och morfar som tyvärr gick bort över jul.. Morfarn gick bort dagen innan julafton och mormorn på julafton :( Det var nog nån mening med de, att de skulle få leva tillsammans var dag och fira julafton tillsammans. Så på något sätt ändå så fint.
Det blåste, var kallt och dystert väder hela tiden. När prästen var klar och familjen stod kvar vid graven beredda att snart gå hände något. Himlen öppnades och solen kika fram, värmde på våra kinder och det blev så vackert! Jag vände mig till Kristoffer och sa "Så fint, Det är mormor och morfar som säger farväl" Ja, det kändes som en varm kram till alla..

Efter urnsättningen åt vi mat och fikade på Idas brygga. Det var jätte gott!
Sen drog vi hem till min svärmor och tillbringade resten av eftermiddagen där.
Från hennes köksfönster fick jag se att dom hade 50% rea i en barnklädesbutik.
Jag har varit inne och köpt kläder där förut så jag vet att dom har jätte söta kläder. Så jag sprang ner direkt och fynda lite!

Idag gick vi till unga föräldrar som startade idag igen. Föräldrarna tjöta och barnen lekte. Till fikat blev det våfflor vilket var riktigt populärt hos Vincent. Vilma fick mumsa majskrok för första gången och det gick ner vill jag lova!
Lite kladdigt blev det fast det hör till.

Kl 13.00 hade vi tid på Bvc så det blev lagom att gå över dit från familjecentralen. Båda barnen fick väga och mätas men Vilma fick även en spruta i vart ben. De gick hur bra som helst! Vilma vägde 8030g idag och hade inte riktigt ökat i vikt som hon brukar så nu är det dags att tillägga lite mer vanlig mat. Än så länge har jag bara ammat och gett nån liten smakis då och då. Nu det sista har hon varit ganska grinig på kvällarna och velat amma rätt så tätt, så barnmorskan rekomenderade att jag skulle ge henne en halv portion gröt på kvällen. hon har provsmakat gröt förut men ikväll fick hon sin halva portion och den gick ner som ingenting, Namnam!
Förövrigt har hon knappt sovit något på dagen så efter kvällsmaten somnade hon kl halv 7 men vaknar en halvtimma senare och skriker nått så inni! Förmodligen sprutorna som börjat värka i benen :(  Det var svårt att trösta henne men nu har hon lugnat sig lilla gumman.

Igår var jag inne i skövde och gjorde mig av med den där förbannade tandställningen igen! är så trött påt nu efter fyra år! Nu har dom iaf satt dit trådar på baksidan av tänderna som ska hålla ihop det och om det mot förmodan skulle glida isär igen och jag får tanställning igen blir jag galen!

I Tisdag var vi också inne i skövde och köpte en ny tvättmaskin. Jag sprang även runt och kika om man kunde fynda något på slutrean och hittade faktiskt dessa kängor. Har velat köpa ett par kängor hela vintern men har inte blivit så, men nu så här dags hitta jag ett par. Jag var osäker på om jag skulle ha dom så till sist så sket jag it. Jag ångrade mig så efter tandläarbesöket igår åkte jag tillbaks och köpte dom.  Jag fick ge 75kr för dom så för de priset var dom helt ok snygga. De är varmfodrad så vi får hoppas att det är ett tag kvar på vintern annars har jog dom te nästa år..

 

Vilma har hittills alltid varit jätte lätt att lägga på kvällarna. Jag har bara bytt blöja, satt på pyjamas, ammat, stoppat om henne i sängen, pussat godnatt och gått ut ur rummet. Då har hon stoppat in tummen i munnen, blundat och somnat själv nästan direkt. Inget gnäll alls. Men nu har hon börjat krångla om kvällarna och vill inte alls somna i sängen. Hon vill helst ligga i famnen och bli vaggad till sömns, och man måste stå upp!
Eftersom hon väger en hel del blir det ganska jobbigt efter en stund. Fast som tur är har jag en bra lösning på detta.  När Vincent var liten bebis somnade han också själv i sängen men vid de tillfällen han inte gjorde de satt jag bredvid honom och buffade lite lätt på rumpan tills han somnade. När vi fick sänka ner sängen ett hack blev det däremot ganska jobbigt att stå böjd över sängen.
Sen fick jag syn på dessa vyssan lull tassar!
Inuti tassarna sitter fjädrar och dom skruvas fast under benen på spjälsängen och gör det möjligt att vagga bebisen till sömns. Jätte smidigt!
För Vincent funka det jätte bra och idag prova jag även med Vilma. 5 minuter sen stensov hon! De är guld värda!

Så jag kan gott rekommendera Vyssanlull för er mammor eller blivande mammor som inte redan visste detta.
Jag tror dom kostar strax över 300kr i vanlig babybutik men jag hitta dom i ullared för 200kr. Finns även i olika färger.

När Vilma föddes upptäckte barnläkaren att hennes ena höft inte gick att få ut lika mycket som den andra. Dom förklarade då att vi inte skulle oroa oss för just då kanske hon bara spände sig för mycket. På en senare kontroll med en annan barnläkare är det fortfarande samma problem och hon skickar oss till ortopeden. Hos ortopeden är det fortfarande samma sak och då fick vi en tid för röntgen. Under röntgen hittar läkaren inga som helst fel på höften men förklarar att musklerna förmodligen bara är lite spända och de brukar mjukna upp av sig självt.
Idag fick vi äntligen komma tillbaka på kontroll av en ortoped. Han kollar på henne och säger nästan direkt att det ser bra ut och friskförklarar henne. Puh! så skönt!

Tidigare idag när jag hämtade Vincent på dagis hade han gjort ett jätte sött armband. jag frågade om han hade gjort det och då svara han "mmm lilli (lillasyster)" Då menade han att han hade gjort det till sin lillasyster. När vi kom hem sprang han till Vilma och trädde på det på hennes arm. Så himla gulligt!. Det passa perfekt på hennes lilla arm och hon är jätte nöjd :)

Vadå att min farmor köpte ett par splitt nya Puma skor till mig för 15 kr!
Hon hittade dom på sacond hand såklart men det syns jätte väl att dom är helt oanvända! och lapp fanns kvar innuti.
"Dom var så billiga så jag var bara tvungen att köpa dom! Kan du inte ha dom själv så ge dom till en vän eller släng dom" sa hon. haha ja,ja för 15 spänn är dom ju värda att användas nån gång :P

 

Nu börjar Kristoffer jobba natt igen. Jag som inte gillar att sova själv i sängen:(
Det är så himla jobbigt på morgonen också när barnen vaknar och jag måste leta fram kläder, byta blöjor och springa ner fort för att inte störa Kristoffer för mycket som nyss somnat in typ.
I vanliga fall brukar Vincent komma in till mig så vi kan ligga och dra oss en stund framför tv:en innan vi går ner.
Sen under hela förmiddagen ska det vara så tyst som möjligt för att han ska kunna sova. Hur lätt är det med två småbarn? Vincent är ju inte den lugna och tysta typen på morgonen utan han babblar och sjunger i högsta ton, smäller i dörrar, springer och hoppar direkt när han stiger ur sängen. Sen äre full fart från morgon till kväll!

Imorn är det iallafall dagisdag för Vincent vilket är ganska skönt. Nu menar jag inte att det är skönt att bli av med honom på det sättet utan det kan vara skönt eftersom han får leka av sig lite mer med sina vänner och så.
Vincent har så himla mycket energi så ibland är det jätte svårt att sysselsätta honom en hel dag.
Sen kan det va skönt för mig också att få pusta ut lite, luta mig tillbaka eller städa,tvätta göra annat utan att bli avbruten av två barn. Det blir nog lättare sen när barnen leka tillsammans och även jag kan leka med båda barnen samtidigt. Vilma sover så korta stunder på dagarna och just nu vill hon ha väldigt mycket uppmärksamhet så den lilla egentid Vincent får med mig räcker inte långt.

Ibland är det faktiskt tufft att vara tvåbarnsmamma, men jag älskar mina barn över allt annat i världen och jag skulle inte vilja leva en sekund utan dom.

Äntligen har vi fått lite vinter igen och vi får hoppas det håller lite längre nu bara.
Nu när man har barn så längtar man faktiskt lite extra efter snö. Vincent tycker ju det är himla kul att vara ute och leka i snön :) Så idag var det varma kläder och skor som gällde och sen var det bara ut o leka!
Dock blev det inte allt för länge eftersom det faktiskt var riktigt kyligt ute, Brrr!
Vilma fick mest ligga i vagen så det ska bli så kul nästa år när hon också kan springa omkring och busa!

---

Hungrig katt!

Ja, ni ser själva! Maten var slut i skålen så istället för att säga till tog hon saken i egna händer. Hon hade en aning problem att komma ut sen..haha!

 

 

 

 

Undervikt kan för vissa människor vara minst lika stora problem som för människor som har övervikt. Många människor har kanske svårt att förstå att smala människor inte automatsikt alltid är så stolta över sina kroppar. Väldigt smala människor kanske upplever kommentarer som: ”oj vad smal du är” lika sårande som kommentarer som: ”oj vad tjock du är” till större personer.

Det är så många som skriver i sina bloggar och klagar på att de väger för mycket fastän dom inte ens är tjocka..
Då tänker jag på de personer som faktiskt är större och vikten verkligen är ett poblem eller på mig själv som faktiskt alltid kämpat för att gå upp i vikt! Jag har alltid varit smal som en sticka men jag har aldrig gillat de..
Jag tar aldrig det som en komplimang när någon påpekar att jag är smal..
Spelar ingen roll hur mycket eller vad jag äter så går jag ändå inte upp i vikt! När jag var mindre fick jag gå till skolsköterskan en gång i veckan för att jag var så underviktig.
Ibland känner jag mig bara så benig och ett tag hade jag svårt att sova pågrund av mina hårda höftben som var så obehagliga.

När jag var gravid med Vincent gick jag upp 23kg och om man bortser från magen och dubbelhakan så har jag aldrig trivts så bra med min kropp som jag gjorde då! Helt plötsligt fyllde jag ut mina kläder och byxor satt perfekt över rumpa och lår. Jag kände mig så frisk, fin och kurvig i kroppen. Det var helt underbart.
Efter förlossningen hoppades jag verkligen på att få behålla så många kilon som möjligt men ja, det var omöjligt. Jag tappade matlusten helt och hållet och fick inte i mig något knappt på flera veckor..vikten bara rasa! Med Vilma blev jag aldrig så stor som med Vincent men inte heller då kunde jag behålla något.
Jävligt surt! Så dom som klagar på sin vikt hädanefter kan gärna ge mig några kilon!

Nog om de!
här kommer en bild med mitt hår som jag sparat så länge te nu! varenda litet strå har jag odlat helt själv!
Men nu måste jag göra något roligt med de..Tips? :)
Inte så fräsch på bilden men de bjur jag på..

Puh! Jag är så himla dålig på det här men nu har jag snyggat till bloggen och ska ge det en chans till.
Minns att mitt tidigare inlägg hette "Ett år senare" så då säger jag det igen "Ett till år senare!"
Det har nog inte varit många som läst min blogg tidigare och det lär nog heller inte bli fler,
men för min egen skull tänkte jag skriva ner lite.

Jag tänker nu skriva mina förlossningsberättelser. Jag kanske är lite sen med det men nu börjar det faktiskt blekna långsamt ur mitt minne, så det kanske är bäst jag skriver ner det innan det försvinner helt!

Vill bara påpeka att alla tidigare inlägg är från 2009-2010 nån gång.

---

Förlossningsberättelse nr1- Vincent

6/12-09
Det var en helt vanlig söndagskväll och vi var hemma hos mina föräldrar på middag.
Jag skulle gå på toa och märkte att slemproppen hade gått.
Senare den kvällen hemma hos oss googlade jag på "slempropp" och läste att det kunde ta upp till 14 dagar innan förlossningen skulle starta. Ghaa! jag som trodde att "nu jävlar är det nära!".
Vi gick och la oss för natten och allt var som vanligt. Jag vill minnas att jag tidigt på måndag morgon gick upp för att kissa och när jag reser mig ur sängen kommer det lite slemmiga droppar i min trosa. Jag trodde inget konstigt utan misstänkte att det var slemproppen som fortsatte att lossa. Runt 14.00 börjar jag känna av små svaga värkar och detta fortsätter hela dagen. Varje gång jag suttit ner och rest mig upp kommer det nån droppe men fortfarande tror jag att det är slemproppen. 04.00 på Tisdag morgon ringer jag in till BB och förklara situationen.
Dom ber mig vänta hemma, vila upp, ta ett bad osv.
Jag sa till Kristoffer att idag får du nog stanna hemma för det kan vara dags.
Vi försökte sova så länge som möjligt på morgonen och sedan bara vi gick hemma och vänta.
Timmarna gick och värkarna började smått bli starkare. Jag gick och la mig i ett bad och det var riktigt skönt!
När jag gick upp därifrån kände jag på riktigt att nu sattes värkarna igång och dessa droppar som tidigare kommit hade nu blivit rikligare! Klockan var nog runt 16.00 när jag ringer in till förlossningen igen och förklara dessa läckage och dom ber mig komma in.
Seg som jag är så hade jag fortfarande inte packat klart BB-väskan så det var läge att göra det nu.
När vi var klara här hemma åkte vi iväg te affärn och handlade lite smått och gott att ha med oss in.
Det var godis och clementiner i stora lass och cola såklart!
17.50 var vi på förlossningen.
Vi kom in i ett litet rum där barnmorskan bad mig lägga en gigantisk binda i trosan och gå runt en stund med den. När hon kommer tillbaka tar hon bindan och ber mig vända bort huvudet "Nu ska jag göra något du tycker är äckligt!" sägor hon. Jag vänder bort huvudet och i ögonvrån ser jag hur hon för upp bindan mot ansiktit och då kom min första tanke "Men jösses ska hon slicka på den!?!?" men nä sicken tur hon luktade bara..äckligt det oxå kanske men ändå hahaha!  Hon trodde att det var fostervatten men ändå svårt att avgöra.
Senare tog dom ett test och fortfarande var det svårt att avgöra. Då fick jag sätta mig i gynstolen och då notera dom att det var fostervatten som rann.
20.05 Fick vi kvällsfika, två värktabletter och en varm riskudde att lägga på magen. Sen skulle vi försöka vila.
Det var svårt att sova med värkar så 23.10 fick jag sömnpiller.
Det gick någon timma och jag kände att näe nu börjar det göra ont.
Då undersökte dom mig och jag var öppen 4cm.
01.10 gick jag in i duschen i avslappning och smärtlindringssyfte och det hjälpte fatiskt en hel del.
02.10 låg jag på förlossningsbädden och lustgas sattes på.
03.00 bestämde sig barnmorskan för att tå hål på hinnan och släppa ut vattnen.
Runt 04.00 var smärtan fruktansvärd och jag spyr som en kalv av lustgasen. Då var jag öppen 6cm och man bestämmer att ge mig epidural. Åå Jesus vilken bra smärtlindring! efter sömnpiller, lustgas och ryggbedövning sover nu jag. Kristoffer låg på en saccosäck och sov.
06.30 Börjar krysvärkarna och det är dags att TAA III!
Kristoffer käkar frukost precis lagom!
Groggy som jag är så somnar jag mellan krystvärkarna och vaknar av att 5 barnmorskor och en karl står och stryker sina händer på mig och hejar på mig "Kom igen, du är så duktig, sådär ja BRA!" osv.
07.00 kunde man skymta huvudet under en värk och kristoffer fick se massa svart hår!
Jag forsatte att krysta och 07.26 kikade en en underbar liten pojk ut ur mammas mage.
Helt fantastiskt!

Han föddes i vecka 40+0. Var 49cm lång och vägde 4105g.


Förlossningsberättelse nr2- Vilma

Jag vaknade tidigt på torsdagmorgon den 11/8-11 och kände att jag hade små, små värkar vilket jag även hade känt i sömnen. så värkarna måste startat nån gång på natten. Kristoffer jobbade och Vincent sov fortfarande så jag var ensam. Jag brydde mig heller inte om att ringa till Kristoffer för jag vissta att han gott och väl skulle hinna hem ändå. Han kom sen hem vid 7 tiden på morgonen och gick och la sig. Jag pysslade med lite smågrejer hemma och försökte få iordning det sista i barnrummet. Senare ringde jag mamma och bad henne sy färdigt spjälskyddet och de innan bebisen skulle komma och hon kom direkt. Hon skulle ju även vara barnvakt åt Vincent så jag sa att det var lika bra hon tog med sig honom idag eftersom vi kanske skulle behöva åka in.
Fast ännu var jag osäker och trodde att det nog var dags på fredag.
Runt 18.00 börjar värkarna bli starka. Mamma säger åt mig att åka in men jag tycker inte att det känns tillräckligt än. Jag ville inte riskera att bli hemskickad. Men vid 20.00 ringer jag förlossningen och berättar att jag nog vill komma in för jag ville ju heller inte riskera att missa smärtlindringen. Inte heller denna gång hade jag packat BB-väskan. Då då fick jag göra de och även packa Vincents väslka som han skulle ha med sig till mormor och morfar.  Sedan åker vi in. På vägen in känner jag starkt att näe vi kommer nog bli hemskickade.
När vi var framme parkera vi på besöksparkeringen och gick in. Vi fick prata med en barnmorska och hon var rätt säker på att hon skulle få skicka hem oss.  21.30 undersöker hon mig och säger "Du kan parkera bilen för hon är öppen 5cm!" chockade blev vi allihop.
Vi får komma in i förlossningssalen och upptäcker att det här var ju samma rum som sist, va kul.
Snart börjar värkarna bli allvarliga och då får jag min bedövning som jag bergis visste att jag ville ha sen sist.
Det hette spinal och fungerar på samma sätt som epiduralen fast håller bara i två timmar. TVÅ TIMMAR?!
men jösses ska jag hinna föda inom de hade ni då tänkt? jag som trodde jag skulle föda imorgon?
Nej då, det ska vi se till o ordna säger barnmorskan. Jahaja, jag ska ha bebis idag tänkte jag.
Så efter jag fått spinalen så tar man vattnet och då var jag öppen 6cm. På några minuter öppnar jag mig helt och det är dags att krysta.
22.50 började krystvärkarna. 9 minuter senare och efter 3 krystningar var en underbar liten flicka ute ur mammas mage.

Hon föddes också i vecka 40+0. var 52cm lång och vägde 4055g.